Källkritik och demokrati, hur förhåller sig de två begreppen till varandra egentligen? När jag i mars i år började läsa kursen MIK på Borås Högskola hade jag nog aldrig tidigare använt de båda begreppen i samma mening. Även om jag sedan långt tidigare reflekterat över hur mycket vi påverkas av den media vi möter i vår vardag hade jag inte kopplat det med begreppet demokrati. Några månader in i kursen, med mycket läst litteratur och flera inspirerande föreläsningar i ryggen står det helt självklart att ett källkritiskt förhållningssätt och medie- och informationskunnighet är en förutsättning för att fullt ut kunna delta i en demokrati, så som samhället fungerar idag.
Media har en stor roll i samhället, förmodligen en större roll i våra liv än vi förstår eller vill tro. Medier i alla dess slag, böcker, tidningar, internet, film och reklam, påverkar oss medvetet eller omedvetet och det är en ständig process. Vad är det som gör att vi väljer att köpa en specifik vara när det finns flera att välja mellan i affären? Är det den klämkäcka reklamen, vars jingel inte vill släppa ur huvudet, eller är det kanske om förpackningen ser inbjudande ut? Vad är det som får oss att rösta på ett specifikt politiskt parti? Är det de skickligt layoutade valaffischerna som vi skymtar, fast egentligen inte läser, i tunnelbanan eller det trevliga inslaget på TV där en politiker spelar kort med gamla på ett äldreboende? Vad är egentligen grunden till det där chockerande skvallret som vi skymtade i sociala medier och kan prata timtals om över några koppar kaffe? Även om vi inte riktigt vill erkänna att vi blir påverkade av dessa intryck tror jag att de spelar en stor roll i hur vi tänker, känner och väljer.
Hur ska vi då förhålla oss till all denna media? Hur ska vi kunna sålla? Och hur ska vi hjälpa våra barn och ungdomar att få ett sunt förhållande till medierna? Medieaktörerna har ett stort ansvar och inflytande och det är viktigt att de tar sitt ansvar. Inom tidningar, böcker och TV finns gatekeepers som har kontroll över vad som skrivs, trycks och sänds. Det är en trygghet. Samtidigt vill de locka läsare och tittare. Rubriker och löpsedlar formuleras på ett sådant sätt att vi ska bli intresserade och om man inte går vidare och läser artikeln så har man kanske hunnit få en väldigt skev uppfattning. Om vi tittar närmare på mediet internet så finns det inga gatekeepers där. Där finns ingen som granskar det som skrivs innan det läggs ut. Här kan du skriva precis vad du vill. Dessutom delas informationen oerhört lätt och när man läst samma sak på flera ställen är det lätt att tro att det är sant. I verkligheten kan det vara samma felaktiga information som spridits till tusentals sidor. Torsten Thurén och George Strachal redogör i sin bok Källa:Internet (2011) för problematiken kring källkritik på internet och sammanfattar problemen i tre punkter:
”På internet finns en enorm mängd information, vilket innebär att det är omöjligt att bedöma allt.
Internet är jämlikt, vilket sätter fokus på bedömningen av avsändaren.
Auktoriteter saknas på internet, vilket innebär att det saknas en kvalitetsgaranti.”
(sidan 9)
För barn och unga är internet en naturlig del i vardagen och varför skulle man inte lita på det som står där? Christina Löfving skriver i sin bok Digitala verktyg och sociala medier i undervisningen (2011) om att felaktig information eller rykten inte är några nya fenomen som kom med internet. De har funnits långt tidigare och det är mänskligt att göra fel. Problemet är att med internets framfart har vi så mycket mer information att förhålla oss till och sortera bland. Även pålitliga källor som Nationalencyklopedin innehåller fel och Löving anser att det är smartare att lära eleverna förhålla sig till informationen på Wikipedia än att avvisa sidan som för osäker och inte låta dem använda den som källa. Det är sådana sidor de kommer att möta utanför skolvärlden och det är viktigt att lära sig ett gott förhållningssätt.
På internet är det svårare att prata om medieaktörernas ansvar eftersom det är så många olika aktörer och färre ramverk för vad som är okej att publicera. Det kan vara vem som helst av oss som är inne och skriver. Vi behöver istället få ett källkritiskt förhållningssätt, så att vi inte alltid direkt sväljer allt vi ser och hör. Här har föräldrar, lärare och bibliotekarier ett gemensamt uppdrag för att hjälpa våra barn och ungdomar att kunna sålla bland intrycken. Det finns många bra övningar och material att använda sig av. Här kommer tips på några av dem.
Nosa på nätet. Ett material med tips på samtalsövningar och aktiviteter. Också en sagobok anpassad för de yngsta barnen där de får lära sig att allt de ser och hör inte behöver vara sant. De får också några tips på verktyg för ett källkritiskt förhållningssätt. Bakom tjänsten finns Statens medieråd och Skolverket http://www.statensmedierad.se/Publikationer/Produkter/Nosa-pa-natet---presentationsmaterial/
Viralgranskaren. En avdelning under tidningen Metro. Här lyfts fenomen som kretsar i sociala medier och de undersöks. Sant eller falskt? En bra sida att titta på tillsammans med elever och uppmuntra dem att titta på innan man väljer att dela vidare saker i social medier. Felaktiga rykten delas dagligen som en löpeld och det kan få fasansfulla konsekvenser. Här får man i alla fall en vinkling till på fenomenet, även om jag tycker att man behöver vara källkritisk till det som skrivs här också.
Fejkhemsidor. Ett tydligt sätt att visa på hur sidor på internet kan se väldigt proffsiga ut men ändå inte innehålla pålitlig information. Här följer ett par exempel på sidor:
Låt eleverna använda källkritiska principer och argumentera för varför de anser att sidan har ett pålitligt innehåll eller inte.
Det går inte att värja sig mot alla medier och all information vi har runt oss i dagens samhälle. Så här ser framtiden ut. Vi behöver istället hitta sätt att hantera medieflödet, att lära oss sålla och förhålla oss källkritiskt till det vi läser och hör, så att vi kan delta fullt ut i den demokrati vi lever i.
Källor:
Thurén, Torsten & Strachal, George (2011). Källa: internet att bedöma information utifrån källkritiska principer. Malmö: Gleerups
Löfving, Christina (2012). Digitala verktyg och sociala medier i undervisningen - så skapar vi en relevant skola utifrån Lgr 11. Stockholm Liber
Källkritik och demokrati
Källkritik och demokrati, hur förhåller sig de två begreppen till varandra egentligen? När jag i mars i år började läsa kursen MIK på Borås Högskola hade jag nog aldrig tidigare använt de båda begreppen i samma mening. Även om jag sedan långt tidigare reflekterat över hur mycket vi påverkas av den media vi möter i vår vardag hade jag inte kopplat det med begreppet demokrati. Några månader in i kursen, med mycket läst litteratur och flera inspirerande föreläsningar i ryggen står det helt självklart att ett källkritiskt förhållningssätt och medie- och informationskunnighet är en förutsättning för att fullt ut kunna delta i en demokrati, så som samhället fungerar idag.
Media har en stor roll i samhället, förmodligen en större roll i våra liv än vi förstår eller vill tro. Medier i alla dess slag, böcker, tidningar, internet, film och reklam, påverkar oss medvetet eller omedvetet och det är en ständig process. Vad är det som gör att vi väljer att köpa en specifik vara när det finns flera att välja mellan i affären? Är det den klämkäcka reklamen, vars jingel inte vill släppa ur huvudet, eller är det kanske om förpackningen ser inbjudande ut? Vad är det som får oss att rösta på ett specifikt politiskt parti? Är det de skickligt layoutade valaffischerna som vi skymtar, fast egentligen inte läser, i tunnelbanan eller det trevliga inslaget på TV där en politiker spelar kort med gamla på ett äldreboende? Vad är egentligen grunden till det där chockerande skvallret som vi skymtade i sociala medier och kan prata timtals om över några koppar kaffe? Även om vi inte riktigt vill erkänna att vi blir påverkade av dessa intryck tror jag att de spelar en stor roll i hur vi tänker, känner och väljer.
Hur ska vi då förhålla oss till all denna media? Hur ska vi kunna sålla? Och hur ska vi hjälpa våra barn och ungdomar att få ett sunt förhållande till medierna? Medieaktörerna har ett stort ansvar och inflytande och det är viktigt att de tar sitt ansvar. Inom tidningar, böcker och TV finns gatekeepers som har kontroll över vad som skrivs, trycks och sänds. Det är en trygghet. Samtidigt vill de locka läsare och tittare. Rubriker och löpsedlar formuleras på ett sådant sätt att vi ska bli intresserade och om man inte går vidare och läser artikeln så har man kanske hunnit få en väldigt skev uppfattning. Om vi tittar närmare på mediet internet så finns det inga gatekeepers där. Där finns ingen som granskar det som skrivs innan det läggs ut. Här kan du skriva precis vad du vill. Dessutom delas informationen oerhört lätt och när man läst samma sak på flera ställen är det lätt att tro att det är sant. I verkligheten kan det vara samma felaktiga information som spridits till tusentals sidor. Torsten Thurén och George Strachal redogör i sin bok Källa:Internet (2011) för problematiken kring källkritik på internet och sammanfattar problemen i tre punkter:
- ”På internet finns en enorm mängd information, vilket innebär att det är omöjligt att bedöma allt.
- Internet är jämlikt, vilket sätter fokus på bedömningen av avsändaren.
- Auktoriteter saknas på internet, vilket innebär att det saknas en kvalitetsgaranti.”
(sidan 9)För barn och unga är internet en naturlig del i vardagen och varför skulle man inte lita på det som står där? Christina Löfving skriver i sin bok Digitala verktyg och sociala medier i undervisningen (2011) om att felaktig information eller rykten inte är några nya fenomen som kom med internet. De har funnits långt tidigare och det är mänskligt att göra fel. Problemet är att med internets framfart har vi så mycket mer information att förhålla oss till och sortera bland. Även pålitliga källor som Nationalencyklopedin innehåller fel och Löving anser att det är smartare att lära eleverna förhålla sig till informationen på Wikipedia än att avvisa sidan som för osäker och inte låta dem använda den som källa. Det är sådana sidor de kommer att möta utanför skolvärlden och det är viktigt att lära sig ett gott förhållningssätt.
På internet är det svårare att prata om medieaktörernas ansvar eftersom det är så många olika aktörer och färre ramverk för vad som är okej att publicera. Det kan vara vem som helst av oss som är inne och skriver. Vi behöver istället få ett källkritiskt förhållningssätt, så att vi inte alltid direkt sväljer allt vi ser och hör. Här har föräldrar, lärare och bibliotekarier ett gemensamt uppdrag för att hjälpa våra barn och ungdomar att kunna sålla bland intrycken. Det finns många bra övningar och material att använda sig av. Här kommer tips på några av dem.
Nosa på nätet. Ett material med tips på samtalsövningar och aktiviteter. Också en sagobok anpassad för de yngsta barnen där de får lära sig att allt de ser och hör inte behöver vara sant. De får också några tips på verktyg för ett källkritiskt förhållningssätt. Bakom tjänsten finns Statens medieråd och Skolverket
http://www.statensmedierad.se/Publikationer/Produkter/Nosa-pa-natet---presentationsmaterial/
Viralgranskaren. En avdelning under tidningen Metro. Här lyfts fenomen som kretsar i sociala medier och de undersöks. Sant eller falskt? En bra sida att titta på tillsammans med elever och uppmuntra dem att titta på innan man väljer att dela vidare saker i social medier. Felaktiga rykten delas dagligen som en löpeld och det kan få fasansfulla konsekvenser. Här får man i alla fall en vinkling till på fenomenet, även om jag tycker att man behöver vara källkritisk till det som skrivs här också.
Fejkhemsidor. Ett tydligt sätt att visa på hur sidor på internet kan se väldigt proffsiga ut men ändå inte innehålla pålitlig information. Här följer ett par exempel på sidor:
- www.genochoice.com Skräddarsy ditt barn
- www.buydehydratedwater.com En sida om torkat vatten
- https://sites.google.com/site/asneryd/ En svensk sida om orten Åsneryd
Låt eleverna använda källkritiska principer och argumentera för varför de anser att sidan har ett pålitligt innehåll eller inte.Det går inte att värja sig mot alla medier och all information vi har runt oss i dagens samhälle. Så här ser framtiden ut. Vi behöver istället hitta sätt att hantera medieflödet, att lära oss sålla och förhålla oss källkritiskt till det vi läser och hör, så att vi kan delta fullt ut i den demokrati vi lever i.
Källor:
Thurén, Torsten & Strachal, George (2011). Källa: internet att bedöma information utifrån källkritiska principer. Malmö: Gleerups
Löfving, Christina (2012). Digitala verktyg och sociala medier i undervisningen - så skapar vi en relevant skola utifrån Lgr 11. Stockholm Liber