På 90-talet blev det allt vanligare med datorer på skolorna och personalen gick kurser i hur man hanterade musen, skapade mappar och skrev dokument i windows- 93. Det fanns även datorkörkort som eleverna fick när de kunde visa att de hanterade ordbehandling mm. Det blev ett praktiskt verktyg som gav högar med cd-romskivor med pedagogiska spel på hyllorna. När internet sen utvecklades i allt snabbare takt gick skolorna ut i det okända med lite trevande osäkra steg. Idag blir det allt vanligare med 1-1 i skolorna där eleverna får en egen ipad eller laptop och samtidigt använder sina smarta mobiler. Ett vardagsliv för många unga men långt ifrån all personal är med på tåget. Flera av oss lite äldre lever fortfarande kvar i uppfattningen av att allt kring datorer är teknik, 90-talets datorteknik, där det känns tryggt att hålla i det du skapat, skriva ner innehållet på disketten/skivan för att snabbt hitta rätt när man vill visa eller träna på en viss sak.
Konflikten är att kompetensen kring att hantera verktyget inte satts i ett sammanhang till den kompetens som behövs i dagens samhällsutveckling. Det är inget nytt att de unga tycker att vi lite äldre är mossiga som inte förstår, så har det alltid varit. Men utvecklingstakten är idag väldigt snabb speciellt sedan de smarta mobilerna kom och mängden med information vi ”bombarderas” av är ofantligt mycket större nu än för bara några år sedan. Idag läser, skapar och delar vi information som på ett sätt som vi bara för några år sedan inte ens kunde drömma om attgöra.
Hur viktigt är det då att vara ”bra på data” ?
Vad har denna kunskap för värde i skolan och för demokratibegreppet i stort?
I Lgr 11 kaptel 1 under rubriken Skolans uppdrag går att äsa att: ”Skolan har i uppdrag att överföra grundläggande värden och främja elevernas lärande för att därigenom förbereda dem för att leva och verka i samhället. Skolan ska förmedla de mer beständiga kunskaper som utgör den gemensamma referensram alla i samhället behöver. Eleverna ska kunna orientera sig i en komplex verklighet, med ett stort informationsflöde och en snabb förändringstakt. Studiefärdigheter och metoder att tillägna sig och använda ny kunskap blir därför viktiga. Det är också nödvändigt att eleverna utvecklar sin förmåga att kritiskt granska fakta och förhållanden och att inse konsekvenserna av olika alternativ.”
Bibliotekslagen tar upp biblioteken som kunskapsförmedlare och vikten av fri åsiktsbildning men också att biblioteken ska vara tillgängliga för alla och främja kunskapen om hur informationsteknik används i ett bildnings och delaktighetsperspektiv. FN skriver i Allmänna förklaringar om de mänskliga rättigheterna i atrikel 19 att åsikts och yttrandefrihet ”innefattar frihet att utan ingripande hysa åsikter samt söka, ta emot och sprida information och idéer med hjälp av alla uttrycksmedel och oberoende av gränser”.
Francke och Gärdén skriver i sin studie Forskning om informationskompetens i skolsammanhang att skolans styrdokument ser vikten av kompetensen kring att eleverna ska kunna hantera information och att det inte enbart handlar om att uppnå skolans mål utan betydelsen för att delta i ett demokratiskt samhälle (s 150f).
De funderingar jag själv ger till mina frågeställningar är:
Jag tror det var väldigt bra att skolorna tidigt fick kunskap och började jobba med tekniken långt innan datorerna var ett vanligt ting i varje hem. Men vi måste släppa tron över att det räcker med att bara kunna hantera verktygen praktiskt. Att inte kunna hantera en digital verklighet innebär ett utanförskap i samhället. Dagens unga är uppvuxna med datorer och många är bra på att använda dem och ser inte heller några begränsningar med vad man kan ha dem till. Men alla unga är automatiskt inte det och det måste vi bli bättre på att se och åtgärda. Ett problem är att vi lite äldre kanske inte är medvetna om alla digitala nyheter och än mindre förstår vitsen med dem. Att de flesta unga kan hantera verktyget säger dock inget om att de kan hantera informationen eller de upphovsrättsliga regler som finns. Glappet mellan tekniskt kunnande och att producera bild, text och film mot att kritiskt granska och värdera information är för stort. För att värna vår demokratiska rätt att få framföra våra åsikter måste vi också bli bättre på att söka, värdera och ta ställning till informationen.
En idé är förstås att lyfta källkritik i undervisningen och lära eleverna hur en sökmotor fungerar, hur man söker för att få bättre träffar samt att skolan betalar för bra databaser. Men det räcker inte med att kunna söka upp information. Lika viktigt är att kunna se om den är aktuell, relevant, eller vem som står bakom den. För att komma dit behöver vi backa tillbaka till läsförståelsen. De flesta elever lär sig att läsa i skolan men de har svårare att använda sig av sin läsning. Ett sätt att göra detta på är att arbeta med lässtrategier exempelvis utifrån Barbro Westlunds bok. Mycket enkelt och kortfattat beskrivet visar hon en metod där eleverna tar sig an och arbetar med en strategi i taget i de olika texter de på möter. Den första strategin är att förutspå vad som ska hända. Den andra ställa frågor på texten. Den tredje att få förklarat svåra ord eller sådant jag inte förstod. Den fjärde sammanfatta texten jag läst. Detta har också En läsande klass som grund men där har de också lagt till figuren konstnären som vill skapa inre bilder i texterna. Om eleven lär sig att stanna upp och reflektera och läsa utfrån ett kritiskt granskande sätt tror jag att de har bättre möjligheter att förstå och kritiskt värdera källan. Stanna upp och reflektera, när ger vi oss tid till det egentligen? Allt för sällan anser jag och det är något vi säkert alla hade mått bättre av att göra. Att samtala och reflektera kring texter är dessutom ett viktigt inslag i arbetet med läsförståelse.
Ett utvecklat och nära samarbete mellan de olika yrkesgrupperna lärare, skolbibliotekarie och itpedagog är väldigt viktigt. Att genom samarbete och dialog lära varandra ny kunskap är en bra metod. En elev kan lära både sina kamrater och lärare hur tex nya appar kan användas i undervisningen. Det är ofta en elev frågar mig ” varför gör du inte så här i stället?”. Det är inte längre självklart att den vuxne vet mest eller kan bäst. Ofta hör man också gott om det flippade klassrummet där tex läxan är att se webbaserade genomgångar (filmer, podcast mm). Eleverna ska genom förförståelsen få bättre förmåga att ta till sig kunskapen. Likaså kan filmade lektioner eller instruktionsfilmer vara bra för repetition, information eller för elever som varit frånvarande från lektionen. Idag är det inte ovanligt att sjuka mellanstadieelever faktiskt är med på lektionen eller lyssnar på klassens redovisning genom att vara uppkoppade via tex skype. Vi har nu också större möjligheter att möta våra invånare med olika särskilda behov. Ett exempel är behovet av talböcker som tidigare lätt gav dig en stämpel eller att det var besvärligt att få tag på böcker. Med dagens Legimus app hämtar du själv lätt boken och läser i din mobil eller på din surfplatta eller så kanske du hämtar och lyssnar till en ljudbok som många andra. För människor med funktionsnedsättningar har den digitala utvecklingen medfört många fördelar och delaktighet i samhället. Folkbibliotekens uppdrag som tydligt beskrivs i lagen är viktigt för att fånga upp alla, både unga som äldre, invånare. Våra medier i tv och tidningar ska rikta sig till alla men blir ändå allt mer inriktade på att det krävs digitalt kunnande för att delta. Hela samhället kräver att vi själv ska kunna välja och ta ställning vilket kan öka utanförskapet. Men om vi får kunskap stärker de också förmågan för oss att ställa krav och ifrågasätta. Jag anser att den digitala kompetensen behöver utvecklas till att bli ett sammanhang av praktiskt tekniskt kunnande, digitalkännedom om exempelvis socialamedier samt de viktiga faktorna att söka, finna och kritiska granska den information som sprids. Samtidigt måste vi inse att vi aldrig längre kan luta oss tillbaka och anse oss fullärda. Allt är en ständigt pågående process som kräver aktivt deltagande. Om denna process stannar bör vi snabbt vakna upp och ställa oss frågan över hur det demokratiska läget är.
Francke, helena &Gärdén, Cecilia. Forskning om informationskompetens i skolsammanhang. Ingår i Limberg, Louise & Lundh, Anna Hampson (red.) (2013). Skolbibliotekets roller i förändrade landskap: en forskningsantologi. Lund: BTJ förlag s.150
På 90-talet blev det allt vanligare med datorer på skolorna och personalen gick kurser i hur man hanterade musen, skapade mappar och skrev dokument i windows- 93. Det fanns även datorkörkort som eleverna fick när de kunde visa att de hanterade ordbehandling mm. Det blev ett praktiskt verktyg som gav högar med cd-romskivor med pedagogiska spel på hyllorna. När internet sen utvecklades i allt snabbare takt gick skolorna ut i det okända med lite trevande osäkra steg.
Idag blir det allt vanligare med 1-1 i skolorna där eleverna får en egen ipad eller laptop och samtidigt använder sina smarta mobiler. Ett vardagsliv för många unga men långt ifrån all personal är med på tåget. Flera av oss lite äldre lever fortfarande kvar i uppfattningen av att allt kring datorer är teknik, 90-talets datorteknik, där det känns tryggt att hålla i det du skapat, skriva ner innehållet på disketten/skivan för att snabbt hitta rätt när man vill visa eller träna på en viss sak.
Konflikten är att kompetensen kring att hantera verktyget inte satts i ett sammanhang till den kompetens som behövs i dagens samhällsutveckling. Det är inget nytt att de unga tycker att vi lite äldre är mossiga som inte förstår, så har det alltid varit. Men utvecklingstakten är idag väldigt snabb speciellt sedan de smarta mobilerna kom och mängden med information vi ”bombarderas” av är ofantligt mycket större nu än för bara några år sedan. Idag läser, skapar och delar vi information som på ett sätt som vi bara för några år sedan inte ens kunde drömma om attgöra.
I Lgr 11 kaptel 1 under rubriken Skolans uppdrag går att äsa att: ”Skolan har i uppdrag att överföra grundläggande värden och främja elevernas lärande för att därigenom förbereda dem för att leva och verka i samhället. Skolan ska förmedla de mer beständiga kunskaper som utgör den gemensamma referensram alla i samhället behöver. Eleverna ska kunna orientera sig i en komplex verklighet, med ett stort informationsflöde och en snabb förändringstakt. Studiefärdigheter och metoder att tillägna sig och använda ny kunskap blir därför viktiga. Det är också nödvändigt att eleverna utvecklar sin förmåga att kritiskt granska fakta och förhållanden och att inse konsekvenserna av olika alternativ.”
Bibliotekslagen tar upp biblioteken som kunskapsförmedlare och vikten av fri åsiktsbildning men också att biblioteken ska vara tillgängliga för alla och främja kunskapen om hur informationsteknik används i ett bildnings och delaktighetsperspektiv. FN skriver i Allmänna förklaringar om de mänskliga rättigheterna i atrikel 19 att åsikts och yttrandefrihet ”innefattar frihet att utan ingripande hysa åsikter samt söka, ta emot och sprida information och idéer med hjälp av alla uttrycksmedel och oberoende av gränser”.
Francke och Gärdén skriver i sin studie Forskning om informationskompetens i skolsammanhang att skolans styrdokument ser vikten av kompetensen kring att eleverna ska kunna hantera information och att det inte enbart handlar om att uppnå skolans mål utan betydelsen för att delta i ett demokratiskt samhälle (s 150f).
De funderingar jag själv ger till mina frågeställningar är:
Jag tror det var väldigt bra att skolorna tidigt fick kunskap och började jobba med tekniken långt innan datorerna var ett vanligt ting i varje hem. Men vi måste släppa tron över att det räcker med att bara kunna hantera verktygen praktiskt. Att inte kunna hantera en digital verklighet innebär ett utanförskap i samhället. Dagens unga är uppvuxna med datorer och många är bra på att använda dem och ser inte heller några begränsningar med vad man kan ha dem till. Men alla unga är automatiskt inte det och det måste vi bli bättre på att se och åtgärda. Ett problem är att vi lite äldre kanske inte är medvetna om alla digitala nyheter och än mindre förstår vitsen med dem. Att de flesta unga kan hantera verktyget säger dock inget om att de kan hantera informationen eller de upphovsrättsliga regler som finns. Glappet mellan tekniskt kunnande och att producera bild, text och film mot att kritiskt granska och värdera information är för stort. För att värna vår demokratiska rätt att få framföra våra åsikter måste vi också bli bättre på att söka, värdera och ta ställning till informationen.
En idé är förstås att lyfta källkritik i undervisningen och lära eleverna hur en sökmotor fungerar, hur man söker för att få bättre träffar samt att skolan betalar för bra databaser. Men det räcker inte med att kunna söka upp information. Lika viktigt är att kunna se om den är aktuell, relevant, eller vem som står bakom den. För att komma dit behöver vi backa tillbaka till läsförståelsen. De flesta elever lär sig att läsa i skolan men de har svårare att använda sig av sin läsning. Ett sätt att göra detta på är att arbeta med lässtrategier exempelvis utifrån Barbro Westlunds bok. Mycket enkelt och kortfattat beskrivet visar hon en metod där eleverna tar sig an och arbetar med en strategi i taget i de olika texter de på möter. Den första strategin är att förutspå vad som ska hända. Den andra ställa frågor på texten. Den tredje att få förklarat svåra ord eller sådant jag inte förstod. Den fjärde sammanfatta texten jag läst. Detta har också En läsande klass som grund men där har de också lagt till figuren konstnären som vill skapa inre bilder i texterna. Om eleven lär sig att stanna upp och reflektera och läsa utfrån ett kritiskt granskande sätt tror jag att de har bättre möjligheter att förstå och kritiskt värdera källan.
Stanna upp och reflektera, när ger vi oss tid till det egentligen? Allt för sällan anser jag och det är något vi säkert alla hade mått bättre av att göra. Att samtala och reflektera kring texter är dessutom ett viktigt inslag i arbetet med läsförståelse.
Ett utvecklat och nära samarbete mellan de olika yrkesgrupperna lärare, skolbibliotekarie och itpedagog är väldigt viktigt. Att genom samarbete och dialog lära varandra ny kunskap är en bra metod. En elev kan lära både sina kamrater och lärare hur tex nya appar kan användas i undervisningen. Det är ofta en elev frågar mig ” varför gör du inte så här i stället?”. Det är inte längre självklart att den vuxne vet mest eller kan bäst. Ofta hör man också gott om det flippade klassrummet där tex läxan är att se webbaserade genomgångar (filmer, podcast mm). Eleverna ska genom förförståelsen få bättre förmåga att ta till sig kunskapen. Likaså kan filmade lektioner eller instruktionsfilmer vara bra för repetition, information eller för elever som varit frånvarande från lektionen. Idag är det inte ovanligt att sjuka mellanstadieelever faktiskt är med på lektionen eller lyssnar på klassens redovisning genom att vara uppkoppade via tex skype. Vi har nu också större möjligheter att möta våra invånare med olika särskilda behov. Ett exempel är behovet av talböcker som tidigare lätt gav dig en stämpel eller att det var besvärligt att få tag på böcker. Med dagens Legimus app hämtar du själv lätt boken och läser i din mobil eller på din surfplatta eller så kanske du hämtar och lyssnar till en ljudbok som många andra. För människor med funktionsnedsättningar har den digitala utvecklingen medfört många fördelar och delaktighet i samhället. Folkbibliotekens uppdrag som tydligt beskrivs i lagen är viktigt för att fånga upp alla, både unga som äldre, invånare. Våra medier i tv och tidningar ska rikta sig till alla men blir ändå allt mer inriktade på att det krävs digitalt kunnande för att delta. Hela samhället kräver att vi själv ska kunna välja och ta ställning vilket kan öka utanförskapet. Men om vi får kunskap stärker de också förmågan för oss att ställa krav och ifrågasätta.
Jag anser att den digitala kompetensen behöver utvecklas till att bli ett sammanhang av praktiskt tekniskt kunnande, digitalkännedom om exempelvis socialamedier samt de viktiga faktorna att söka, finna och kritiska granska den information som sprids. Samtidigt måste vi inse att vi aldrig längre kan luta oss tillbaka och anse oss fullärda. Allt är en ständigt pågående process som kräver aktivt deltagande. Om denna process stannar bör vi snabbt vakna upp och ställa oss frågan över hur det demokratiska läget är.
Christina Johansson 140920
Källförteckning:
http://www.regeringen.se/sb/d/5969/a/215249[2014-09-20]
http://www.skolverket.se/laroplaner-amnen-och-kurser/grundskoleutbildning/grundskola/laroplan/curriculum.htm?tos=gr&a=1#anchor_1 [2014-09-20]
http://www.fn.se/PageFiles/7177/Allmanforklaringomdemanskligarattigheterna.pdf [2014-09-20]
Francke, helena &Gärdén, Cecilia. Forskning om informationskompetens i skolsammanhang. Ingår i Limberg, Louise & Lundh, Anna Hampson (red.) (2013). Skolbibliotekets roller i förändrade landskap: en forskningsantologi. Lund: BTJ förlag s.150