Demokrati är möjligheten för oss som individer kunna påverka och styra våra liv. Vi får rösta, tycka, säga och skriva vad vi vill så länge vi inte direkt skadar andra människor. Vi får också ta del av andras kunskaper, tankar och idéer. Allt detta sker dagligen runt omkring oss. Varje timme, minut och sekund läggs ny information ut på Internet och på sociala medier. Att kunna delta aktivt i detta moderna informationssamhälle är en demokratisk rättighet, tillika en mänsklig rättighet. Det är på Internet det händer. Tidningarnas och tv-kanalernas makt har förpassats ut i periferin, om de inte är aktiva på nätet vill säga.
Vad innebär då detta? Jo, barn och ungdomar har ständigt tillgång till både ny och gammal information genom sina datorer, sina Ipads och sina smartphones. Detta ställer höga krav på oss vuxna som arbetar i skolans värld. Vi måste ta del av elevernas vardag och försöka vara lika uppdaterade på senaste nytt som de är. Men det ställer också ett krav på oss att hjälpa dem sortera bland all denna information som kommer till oss genom några knapptryck. Vi måste lotsa dem genom denna djungel av text, bild och rörlig media och framförallt måste vi lära dem att ta ansvar. Det finns ingen "gatekeeper" som agerar säkerhetsvakt och tar bort den information som inte är lämplig, eller som inte håller sig till sanningen, eller som uttrycker extrema åsikter och värderingar. Rollen som "gatekeeper"måste eleverna själva ta. Vår uppgift är att lära dem hur eller åtminstone medvetandegöra att det är viktigt att ifrågasätta det man hör, ser eller läser. (Thurén & Strachal)
Källkritik är därför ett måste för ett demokratiskt samhälle. Det handlar inte om censur - att förbjuda eleverna att läsa på vissa hemsidor eller titta på klipp på Youtube - det handlar om att ge dem verktyg för att själva kunna navigera på havet av ändlös information utan att åka på alltför många kallsupar.
Det är viktigt att förmedla Internets alla fördelar men också en del av dess baksidor som att det finns en mängd användbar och intressant information men också mycket desinformation. Och det är det sistnämnda de ska lära sig att upptäcka. Detta kan göras på många sätt. Dels genom att de blir medvetna om hur mycket information om dem själva som faktiskt finns lagrad på nätet och att detta till viss del styr vad de de får för träffar i söklistan. Men också att de med relativt enkla medel lär sig ifrågasätta de källor de stöter på. Ett användbart frågebatteri kan vara de sex utredande frågorna en journalist använder sig av: vem?, vad?, var?, när?, hur?, varför? I första skedet kan de ställas till textens innehåll för att få en förståelse av vilken information texten ger dig, men frågorna kan också appliceras på källan som sådan: Vem har skrivit texten? Var är den publicerad? Vad handlar den om? När är den skriven?, Hur är den skriven? Varför har den skrivits? Beroende på vad svaren på ovanstående frågor blir kan eleven självklart sedan gå vidare och djupare och ställa källan i ljuset av de källkritiska principerna: äkthet, tendens, tid, tillförlitlighet. (Thurén & Strachal)
Det ovan nämnda är kunskaper som barn och unga bör få med sig från skolan. Det ger dem förutsättningar att ta till sig av nya kunskaper men också att ta aktiv del i samhället. För precis som de kan ställa en källa mot väggen, kan de också skapa egna arbeten som tål att bli granskade. Likaså genom att få inblick i hur texter kan komma till och hur de är uppbyggda, hur ett nyhetsinslag kan klippas ihop, hur en bild kan manipuleras och så vidare så kan de lättare identifiera felaktigheter. Detta gör dem till mer medievana och källkritiska medborgare, vilket i sin tur också innebär att de fullt ut kan delta i samhället och ta tillvara på sina demokratiska rättigheter. (Carlsson)
Här nedan följer ett förslag på hur detta kan se ut i föreläsningsform riktat till eleverna på gymnasiet. Eftersom det är en powerpoint är mycket av den information eleverna får inte med utan den ges muntligt till de olika bilderna. Fokus ligger på att ge exempel på olika sätt att förvilla oss via media: med manipulation, vinkling, undanhållande av fakta/vaga formuleringar och skillnader mellan två till synes jämförbara nätadresser. Dessutom en påminnelse att se på saker och ting ur olika perspektiv. Det bör tilläggas att eleverna har arbetat med källkritik på olika sätt tidigare, men mycket kopplat till traditionella medier.
MIK: Källkritik - ett måste för demokrati
Demokrati är möjligheten för oss som individer kunna påverka och styra våra liv. Vi får rösta, tycka, säga och skriva vad vi vill så länge vi inte direkt skadar andra människor. Vi får också ta del av andras kunskaper, tankar och idéer. Allt detta sker dagligen runt omkring oss. Varje timme, minut och sekund läggs ny information ut på Internet och på sociala medier. Att kunna delta aktivt i detta moderna informationssamhälle är en demokratisk rättighet, tillika en mänsklig rättighet. Det är på Internet det händer. Tidningarnas och tv-kanalernas makt har förpassats ut i periferin, om de inte är aktiva på nätet vill säga.
Vad innebär då detta? Jo, barn och ungdomar har ständigt tillgång till både ny och gammal information genom sina datorer, sina Ipads och sina smartphones. Detta ställer höga krav på oss vuxna som arbetar i skolans värld. Vi måste ta del av elevernas vardag och försöka vara lika uppdaterade på senaste nytt som de är. Men det ställer också ett krav på oss att hjälpa dem sortera bland all denna information som kommer till oss genom några knapptryck. Vi måste lotsa dem genom denna djungel av text, bild och rörlig media och framförallt måste vi lära dem att ta ansvar. Det finns ingen "gatekeeper" som agerar säkerhetsvakt och tar bort den information som inte är lämplig, eller som inte håller sig till sanningen, eller som uttrycker extrema åsikter och värderingar. Rollen som "gatekeeper"måste eleverna själva ta. Vår uppgift är att lära dem hur eller åtminstone medvetandegöra att det är viktigt att ifrågasätta det man hör, ser eller läser. (Thurén & Strachal)
Källkritik är därför ett måste för ett demokratiskt samhälle. Det handlar inte om censur - att förbjuda eleverna att läsa på vissa hemsidor eller titta på klipp på Youtube - det handlar om att ge dem verktyg för att själva kunna navigera på havet av ändlös information utan att åka på alltför många kallsupar.
Det är viktigt att förmedla Internets alla fördelar men också en del av dess baksidor som att det finns en mängd användbar och intressant information men också mycket desinformation. Och det är det sistnämnda de ska lära sig att upptäcka. Detta kan göras på många sätt. Dels genom att de blir medvetna om hur mycket information om dem själva som faktiskt finns lagrad på nätet och att detta till viss del styr vad de de får för träffar i söklistan. Men också att de med relativt enkla medel lär sig ifrågasätta de källor de stöter på. Ett användbart frågebatteri kan vara de sex utredande frågorna en journalist använder sig av: vem?, vad?, var?, när?, hur?, varför? I första skedet kan de ställas till textens innehåll för att få en förståelse av vilken information texten ger dig, men frågorna kan också appliceras på källan som sådan: Vem har skrivit texten? Var är den publicerad? Vad handlar den om? När är den skriven?, Hur är den skriven? Varför har den skrivits? Beroende på vad svaren på ovanstående frågor blir kan eleven självklart sedan gå vidare och djupare och ställa källan i ljuset av de källkritiska principerna: äkthet, tendens, tid, tillförlitlighet. (Thurén & Strachal)
Det ovan nämnda är kunskaper som barn och unga bör få med sig från skolan. Det ger dem förutsättningar att ta till sig av nya kunskaper men också att ta aktiv del i samhället. För precis som de kan ställa en källa mot väggen, kan de också skapa egna arbeten som tål att bli granskade. Likaså genom att få inblick i hur texter kan komma till och hur de är uppbyggda, hur ett nyhetsinslag kan klippas ihop, hur en bild kan manipuleras och så vidare så kan de lättare identifiera felaktigheter. Detta gör dem till mer medievana och källkritiska medborgare, vilket i sin tur också innebär att de fullt ut kan delta i samhället och ta tillvara på sina demokratiska rättigheter. (Carlsson)
Här nedan följer ett förslag på hur detta kan se ut i föreläsningsform riktat till eleverna på gymnasiet. Eftersom det är en powerpoint är mycket av den information eleverna får inte med utan den ges muntligt till de olika bilderna. Fokus ligger på att ge exempel på olika sätt att förvilla oss via media: med manipulation, vinkling, undanhållande av fakta/vaga formuleringar och skillnader mellan två till synes jämförbara nätadresser. Dessutom en påminnelse att se på saker och ting ur olika perspektiv. Det bör tilläggas att eleverna har arbetat med källkritik på olika sätt tidigare, men mycket kopplat till traditionella medier.
Källor:
Thurén, Torsten & Strachal, George (2011). Källa: internet. Att bedöma information utifrån källkritiska principer. Malmö: Gleerups.
Carlsson, Ulla (red.) (2013). Medie- och infomationskunnighet i nätevrkssamhället: skolan och demokratin. Götebrog: Nordicom.