Litteraturseminarium om Källkritik och aktörer inom mediaområde Hur kan källkritik vara en del av ett demokratiskt samhälle? Varför är källkritik ett viktigt fundament i ett demokratiskt samhälle? När du läst kurslitteraturen och fått inspiration från föreläsare ska du på kursens wikiplats redogöra för och problematisera vilka funktioner aktörer inom mediaområdet har i relation till barn och unga. Redovisa också hur dessa erfarenheter praktiskt kan användas vid undervisning i källkritik.
Källkritik handlar i grund och botten om att kunna läsa. Om barn och ungdomar inte kan hantera olika typer av texter och ta till sig de budskap som dessa texter förmedlar så har de inte den läskunnighet som krävs i dagens samhälle. Innebörden av ordet text måste alltså vidgas och innefatta olika typer av kontexter där ett budskap ska uppfattas eller ligger dolt. I den förra läroplanen för grundskolan, Lpo94, fanns ett begrepp; ”det vidgade textbegreppet”, vilket jag saknar i dagens läroplan Lgr11. Detta begrepp tycker jag fortfarande på ett bra sätt markerar att texter idag är så mycket mer än typografisk text och att vi måste ge barn och ungdomar strategier för att läsa, förstå och tolka de nya texter som de kommer i kontakt med.
Ännu bättre är det begrepp som Louise Bjuv tar upp i sin föreläsning är ”transliteracy”. Ungdomar idag måste kunna röra sig mellan olika typer av medier och på ett medvetet, källkritiskt och effektivt sätt ta till sig budskap som dessa förmedlar. Transliteracy förklarar vilken slags läsförmåga man måste ha för att vara en medveten digital medborgare som ska kunna ta till sig och använda sig av olika formar av medier för att för att kunna göra väl underbyggda val. Dessa val gäller inte bara vilken utbildning de ska satsa på eller i framtiden vilket politiskt parti de rösta på, utan även att kunna välja när det gäller hur och var man vill synas, hur mycket och på vilket sätt man vill dela med sig av sitt liv och sin tillvaro till andra. De måste med sig strategier för att kunna förutse konsekvenserna av det de gör och förmedlar på t.ex. sociala medier både för egen del och andras. Om de sedan väljer att fritt dela med sig av allt de gör till alla som vill ta del av det så har de gjort detta val medvetna om de konsekvenser det kan föra med sig för exempelvis framtida arbetsmöjligheter.
Om man nu vänder på perspektivet så ska eleverna också bli producenter och kunna använda sig av teknik och sociala medier som verktyg för att sända ut egna budskap. Vi i skolan ska göra eleverna till ”prosumenter” som både kan konsumera och producera budskap. Ett bra sätt att förstå reklam är att göra en egen reklamfilm. I min sjua har eleverna skapat trailers för att marknadsföra en kommande bok eller film. Några elever hade filmat tidigare men inte alla. De har arbetat i grupper om fem och skrivit manus tillsammans och sedan filmat, redigerat samt visat upp sin färdiga trailers. En trailer hörde till deckargenren och en till skräckgenren och båda grupperna hade lyckats få till scener med genretypiska drag, fått fram vad konflikten och huvudpersonerna var samt även omprövat en del beslut. I utvärderingarna skrev eleverna att det hade varit lärorikt och roligt att skapa filmerna, svårt att förverkliga alla idéer men att de var nöjda med sin slutprodukt.
I just filmprojekten blir det väldigt tydligt att gränsen mellan det formella och informella lärandet suddas ut. Jag som pedagog är inte längre expert och kan inte alltid lösa olika redigeringsidéer utan eleverna letar svar på forum på nätet och är mycket aktiva själva i problemlösandet som de säkert är när de stöter på problem hemma i något dataspel eller liknande. De delar sedan med sig till varandra när de har hittat sidor med musik och bilder som är okej att använda och hjälper varandra framåt. Vi använde skolans filmkameror, mickbommar, mikrofoner och stativ. Redigeringen gjordes i Movie Maker men de elever som hade redigerat film tidigare använde Sony Vegas till vissa specialeffekter och klippte sedan in scenerna i Movie Maker. Några elever ville inte att vi skulle publicera filmerna på nätet så de finns tyvärr inte utlagda någonstans.
Ett verktyg som i stort sett alla elever har och som går att använda är en smartphone. Med den kan man söka information, dela saker, ta bilder, publicera och skapa filmer. I mitt klassrum är detta ett fantastiskt redskap och samtidigt ett fantastiskt störningsmoment så det händer faktiskt att jag samlar in dem för att få elevernas fulla uppmärksamhet! Dock är det så att alla elever fortfarande inte har detta verktyg. Det är svårt för mig som pedagog att lägga upp arbetsområden och undervisning som bygger på att eleverna ska använda sin smartphone eftersom det lägger ytterligare press på både dem och föräldrarna att utrusta sina barn med den senaste tekniken. I skolan ska vi arbeta kompensatoriskt vilket innebär att vi ska utjämna de skillnader som eleverna kommer med till skolan när det gäller språk, ekonomi, föräldrars utbildningsbakgrund o.s.v. Så länge skolan inte kan ha en teknikpark som stöttar detta så tycker jag att det är problematiskt att använda verktyg i undervisningen som inte alla elever har tillgång till. Skolan som jag arbetar på är en 1-1 skola och där har alla elever tillgång till en bärbar dator vilket har varit en utjämnande faktor mellan elevernas olika förutsättningar och verkligen minskat den digitala klyftan. Att alla ska ha samma rätt till en likvärdig utbildning, och därmed samma möjlighet att göra sin röst hörd, är en oerhört viktig förutsättning för en demokrati.
För ungdomar är det viktigt att bli medvetna om och förstå vem avsändaren av ett budskap är och vad den kan ha för egen agenda. Att Facebook vill att vi bara ska ha en identitet och Mark Zuckerberg som säger: ”… att ha mer än en identitet visar att man saknar personlig integritet” innebär inte att han försöker stötta oss i vår personliga utveckling utan att det ligger i Facebooks intresse att allt vi skriver på Facebook är sant annars är den information som finns där inte lika intressant för andra att köpa vilket i sin tur gör att Facebook inte tjänar så mycket pengar.
Allt är inte sant på Facebook och inte heller på bloggar. Ett mycket bra exempel på det är det projektarbete som Zilla van den Born från Nederländerna genomförde. Hon gav sig iväg på en resa och uppdaterade hela tiden sin Facebook-sida med bilder och inlägg från de olika resmålen längs vägen men i själva verket var hon hemma i sin lägenhet eller i närområdet hela tiden. Med hjälp av bilder och Photoshop så kunde hon lägga upp falska statusuppdateringar på sig själv i olika miljöer på Facebook! Detta exempel tas upp av Stefan Pålsson som skriver för Skolverket.
När jag tog upp detta med mina elever i åk 9 så tyckte de att det var ett otroligt häftigt projektarbete. Kommentarerna var till exempel: ”Att hon kunde hålla det hemligt så länge var hon var någonstans!”, ”Mina föräldrar skulle nog inte förlåta mig om jag gjorde så.” ”Man vet ju att bilder är lätta att fejka men inte så mycket.”. De elever som läser bloggar regelbundet var dock väl medvetna om att den bild som förmedlas av bloggarens liv förmodligen inte alltid var helt sanningsenlig utan ofta ”kryddad” för att texterna och bilderna ska bli mer spektakulära och intressanta att läsa. Vi jämförde med de klassiska vandringssägnerna och hur de historierna förändras och förbättras allt eftersom de vandrar från mun till mun för att bli mer spännande.
Det händer också att dessa historier blir publicerade de vanliga kvällstidningarna innan det avslöjas att det inte är sant. Med den snabba publiceringstakt som tidningarna måste ha i sina nätupplagor brister deras egen källkritiska granskning av informationen och falska nyheter slinker igenom och publiceras som nyheter.
Källförteckning:
Alexandersson, Mikael & Limberg, Louise (2007). Textflytt och sökslump: informationssökning via skolbibliotek. Stockholm: Myndigheten för skolutveckling
Carlsson, Ulla (red.)(2013). Medie- och informationskunnighet i nätverkssamhället: skolan och demokratin, Göteborg: Nordicom
Hampson Lundh, Anna & Limberg, Louise (red.)(2013). Skolbibliotekets roller i förändrade landskap: en forskningsantologi. Lund: BTJ
Thurén, Torsten & Strachal, George (2011). Källa: internet att bedöma information utifrån källkritiska principer. Malmö: Gleerups
Wilson, Carolyn, Grizzle, Alton, Tuazon, Ramon; Akyempong, Kwame, Cheung, Chi-Kim (2011). Medie-och informationskunnighet i skolan och i lärarutbildningen. Paris:Unesco http://kollakallan.blogg.skolverket.se/2014/10/10/aktuellaexempel/
Föreläsning av Jan Nolin Sociala medier och personalisering, Bibliotekshögskolan, Högskolan i Borås
Föreläsning av Tobias Ruthenberg: Den digitala klyftan, Bibliotekshögskolan, Högskolan i Borås
Föreläsning av Louise Bjuv MIK i skolan, Internationella skolan
Hur kan källkritik vara en del av ett demokratiskt samhälle? Varför är källkritik ett viktigt fundament i ett demokratiskt samhälle? När du läst kurslitteraturen och fått inspiration från föreläsare ska du på kursens wikiplats redogöra för och problematisera vilka funktioner aktörer inom mediaområdet har i relation till barn och unga. Redovisa också hur dessa erfarenheter praktiskt kan användas vid undervisning i källkritik.
Källkritik handlar i grund och botten om att kunna läsa. Om barn och ungdomar inte kan hantera olika typer av texter och ta till sig de budskap som dessa texter förmedlar så har de inte den läskunnighet som krävs i dagens samhälle. Innebörden av ordet text måste alltså vidgas och innefatta olika typer av kontexter där ett budskap ska uppfattas eller ligger dolt. I den förra läroplanen för grundskolan, Lpo94, fanns ett begrepp; ”det vidgade textbegreppet”, vilket jag saknar i dagens läroplan Lgr11. Detta begrepp tycker jag fortfarande på ett bra sätt markerar att texter idag är så mycket mer än typografisk text och att vi måste ge barn och ungdomar strategier för att läsa, förstå och tolka de nya texter som de kommer i kontakt med.
Ännu bättre är det begrepp som Louise Bjuv tar upp i sin föreläsning är ”transliteracy”. Ungdomar idag måste kunna röra sig mellan olika typer av medier och på ett medvetet, källkritiskt och effektivt sätt ta till sig budskap som dessa förmedlar. Transliteracy förklarar vilken slags läsförmåga man måste ha för att vara en medveten digital medborgare som ska kunna ta till sig och använda sig av olika formar av medier för att för att kunna göra väl underbyggda val. Dessa val gäller inte bara vilken utbildning de ska satsa på eller i framtiden vilket politiskt parti de rösta på, utan även att kunna välja när det gäller hur och var man vill synas, hur mycket och på vilket sätt man vill dela med sig av sitt liv och sin tillvaro till andra. De måste med sig strategier för att kunna förutse konsekvenserna av det de gör och förmedlar på t.ex. sociala medier både för egen del och andras. Om de sedan väljer att fritt dela med sig av allt de gör till alla som vill ta del av det så har de gjort detta val medvetna om de konsekvenser det kan föra med sig för exempelvis framtida arbetsmöjligheter.
Om man nu vänder på perspektivet så ska eleverna också bli producenter och kunna använda sig av teknik och sociala medier som verktyg för att sända ut egna budskap. Vi i skolan ska göra eleverna till ”prosumenter” som både kan konsumera och producera budskap. Ett bra sätt att förstå reklam är att göra en egen reklamfilm. I min sjua har eleverna skapat trailers för att marknadsföra en kommande bok eller film. Några elever hade filmat tidigare men inte alla. De har arbetat i grupper om fem och skrivit manus tillsammans och sedan filmat, redigerat samt visat upp sin färdiga trailers. En trailer hörde till deckargenren och en till skräckgenren och båda grupperna hade lyckats få till scener med genretypiska drag, fått fram vad konflikten och huvudpersonerna var samt även omprövat en del beslut. I utvärderingarna skrev eleverna att det hade varit lärorikt och roligt att skapa filmerna, svårt att förverkliga alla idéer men att de var nöjda med sin slutprodukt.
I just filmprojekten blir det väldigt tydligt att gränsen mellan det formella och informella lärandet suddas ut. Jag som pedagog är inte längre expert och kan inte alltid lösa olika redigeringsidéer utan eleverna letar svar på forum på nätet och är mycket aktiva själva i problemlösandet som de säkert är när de stöter på problem hemma i något dataspel eller liknande. De delar sedan med sig till varandra när de har hittat sidor med musik och bilder som är okej att använda och hjälper varandra framåt. Vi använde skolans filmkameror, mickbommar, mikrofoner och stativ. Redigeringen gjordes i Movie Maker men de elever som hade redigerat film tidigare använde Sony Vegas till vissa specialeffekter och klippte sedan in scenerna i Movie Maker. Några elever ville inte att vi skulle publicera filmerna på nätet så de finns tyvärr inte utlagda någonstans.
Ett verktyg som i stort sett alla elever har och som går att använda är en smartphone. Med den kan man söka information, dela saker, ta bilder, publicera och skapa filmer. I mitt klassrum är detta ett fantastiskt redskap och samtidigt ett fantastiskt störningsmoment så det händer faktiskt att jag samlar in dem för att få elevernas fulla uppmärksamhet! Dock är det så att alla elever fortfarande inte har detta verktyg. Det är svårt för mig som pedagog att lägga upp arbetsområden och undervisning som bygger på att eleverna ska använda sin smartphone eftersom det lägger ytterligare press på både dem och föräldrarna att utrusta sina barn med den senaste tekniken. I skolan ska vi arbeta kompensatoriskt vilket innebär att vi ska utjämna de skillnader som eleverna kommer med till skolan när det gäller språk, ekonomi, föräldrars utbildningsbakgrund o.s.v. Så länge skolan inte kan ha en teknikpark som stöttar detta så tycker jag att det är problematiskt att använda verktyg i undervisningen som inte alla elever har tillgång till. Skolan som jag arbetar på är en 1-1 skola och där har alla elever tillgång till en bärbar dator vilket har varit en utjämnande faktor mellan elevernas olika förutsättningar och verkligen minskat den digitala klyftan. Att alla ska ha samma rätt till en likvärdig utbildning, och därmed samma möjlighet att göra sin röst hörd, är en oerhört viktig förutsättning för en demokrati.
För ungdomar är det viktigt att bli medvetna om och förstå vem avsändaren av ett budskap är och vad den kan ha för egen agenda. Att Facebook vill att vi bara ska ha en identitet och Mark Zuckerberg som säger: ”… att ha mer än en identitet visar att man saknar personlig integritet” innebär inte att han försöker stötta oss i vår personliga utveckling utan att det ligger i Facebooks intresse att allt vi skriver på Facebook är sant annars är den information som finns där inte lika intressant för andra att köpa vilket i sin tur gör att Facebook inte tjänar så mycket pengar.
Allt är inte sant på Facebook och inte heller på bloggar. Ett mycket bra exempel på det är det projektarbete som Zilla van den Born från Nederländerna genomförde. Hon gav sig iväg på en resa och uppdaterade hela tiden sin Facebook-sida med bilder och inlägg från de olika resmålen längs vägen men i själva verket var hon hemma i sin lägenhet eller i närområdet hela tiden. Med hjälp av bilder och Photoshop så kunde hon lägga upp falska statusuppdateringar på sig själv i olika miljöer på Facebook! Detta exempel tas upp av Stefan Pålsson som skriver för Skolverket.
När jag tog upp detta med mina elever i åk 9 så tyckte de att det var ett otroligt häftigt projektarbete. Kommentarerna var till exempel: ”Att hon kunde hålla det hemligt så länge var hon var någonstans!”, ”Mina föräldrar skulle nog inte förlåta mig om jag gjorde så.” ”Man vet ju att bilder är lätta att fejka men inte så mycket.”. De elever som läser bloggar regelbundet var dock väl medvetna om att den bild som förmedlas av bloggarens liv förmodligen inte alltid var helt sanningsenlig utan ofta ”kryddad” för att texterna och bilderna ska bli mer spektakulära och intressanta att läsa. Vi jämförde med de klassiska vandringssägnerna och hur de historierna förändras och förbättras allt eftersom de vandrar från mun till mun för att bli mer spännande.
Det händer också att dessa historier blir publicerade de vanliga kvällstidningarna innan det avslöjas att det inte är sant. Med den snabba publiceringstakt som tidningarna måste ha i sina nätupplagor brister deras egen källkritiska granskning av informationen och falska nyheter slinker igenom och publiceras som nyheter.
Källförteckning:
Alexandersson, Mikael & Limberg, Louise (2007). Textflytt och sökslump: informationssökning via skolbibliotek. Stockholm: Myndigheten för skolutveckling
Carlsson, Ulla (red.)(2013). Medie- och informationskunnighet i nätverkssamhället: skolan och demokratin, Göteborg: Nordicom
Hampson Lundh, Anna & Limberg, Louise (red.)(2013). Skolbibliotekets roller i förändrade landskap: en forskningsantologi. Lund: BTJ
Thurén, Torsten & Strachal, George (2011). Källa: internet att bedöma information utifrån källkritiska principer. Malmö: Gleerups
Wilson, Carolyn, Grizzle, Alton, Tuazon, Ramon; Akyempong, Kwame, Cheung, Chi-Kim (2011). Medie-och informationskunnighet i skolan och i lärarutbildningen. Paris:Unesco
http://kollakallan.blogg.skolverket.se/2014/10/10/aktuellaexempel/
Föreläsning av Jan Nolin Sociala medier och personalisering, Bibliotekshögskolan, Högskolan i Borås
Föreläsning av Tobias Ruthenberg: Den digitala klyftan, Bibliotekshögskolan, Högskolan i Borås
Föreläsning av Louise Bjuv MIK i skolan, Internationella skolan